Vet inte hur jag ska tackla det dödsbud jag igår fick av min bästa väns fru.

En stor chock och en total tomhet infann sig.

Milljoner frågor virvlar runt, varför varför blev det så.

Varför har man inget fattat? du var stark utåt höll problemen för dig själv, ville väl inte belasta någon annan, på så sätt var du en hjälte.

I 20 år fick jag vara din vän, 20 år en kort tid i ett långt liv.

Vi har fått många roliga stunder ihop, både privat och på innebandyplan.

Du var ur gängorna och tyckte du va kass,

men jag peppa dig och du kom igen.

Jag var aggresiv på plan och du lugna ner mig med dina psykologiska inlägg och fick mig att inse att motståndaren bara var en idiot.

Vi var jämngammla med tyngd på gammla med tanke på lagkammraterna som  är 20 år yngre och gammlingarna höll ihop.

Nu har du gått vidare och lämnat främst din fru och era två barn men också en stor skara vänner.

Även om jag inte tagit in det helt i min hjärna så saknar jag dig redan.

Denna blogg kom till för att hedra minnet av min vän och för att jag ville skriva av mig detta, vilket jag gör med rullande tårar.

Janne vila i frid

Din vän Jimpa