Hård blåst, tunga svarta moln och som om det inte räckte, störtregn med andra ord inget gynnsamt helikopterflygarväder.

Och vad fick vår lilla poliskår på halsen, jo ett bankrån kul bara att det är 10 mil mellan Östersund där polisen finns och Åre där rånet skedde.

Ja vart är denna värld på väg och som om inte bankerna har problem nog just nu.

Men en olycka kommer ju sällan ensam.

Idag har jag ingen skrivlust det är mörkt och kallt ute och jag känner en viss trötthet vilket kanske beror på vädret så ha det bra vi synes

Jimpa

Idag trotsade jag vädergudarna

I regn och hyggligt hård vind återupptog jag bygget på mitt uthus.

Färdigställde en vägg och kom halvägs på den andra då vinden la sig och jag fortsatte med att lägga på plåttaket så det får en chans att torka upp.

Det börjar likna nått nu, jag kommer att köpa 2 eller 3 fönster att sätta upp imorgon det ska bli kul faktiskt.

Känns som om det är det som fattas.

Ska ta lite bilder och lägga in här på sidan senare, lite av varje blir det nog.

I ett år har jag spelat Travian på datorn och idag tog det slut vi vann och det var ju kul, men vad ska jag göra nu för jag tänker inte starta om med något datorspel det har jag lovat min familj.

Kanske jag lägger ner lika många timmar med datorn ändå men med något vettig som att sortera alla bilder som ligger och skräpar.

Jag kommer nog att ta upp tradera försäljning igen, har en herrans massa idolvykort och stenkakor som ska bort.

Jimpa

Idag kom första snön blöt och eländig.

Flingor stora som kapsyler föll tungt och till slut blev gräsmattan mer vit än grön.

Familjen åker till stan för att shoppa vinterkängor, lilltjejen ska hämta ut sin födelsedagshamburgare på MC Donalds.

Sent hem igen kör jag genom ett regnit höstmörker.

Det ända roliga med denna dagen var väl att jag hitta ett par sköna dojor.

Jimpa

Dagarna har blivit betydligt kortare.

Träden lyser otroligt vackra med alla sina nyanser av rött och gult.

Hösten är annorlunda här i norr, färgerna blir liksom starkare, mer intensiva och i fler nyanser än söderut.

Visst hösten är vacker i Bohuslän men jämnförelsevis blek mot det vi får i Jämtland.

Vad det nu beror på är jag inte säker på riktigt kanske det är den korta tid löven sitter så det är mer kraft kvar när det börjar bli dags att släppa taget.

Hursomhelst snart börjar den jobbigaste tiden på året, den då löven försvunnit och innan snön kommer och lyser upp.

Ibland är den tiden kort ibland väldigt lång.

Mörkt när man går till jobbet och i värsta fall även när man kommer hem.

Imorgon är jag ledig men då bär det in till stora staden Östersund för shopping och söndag är det ett extra pass på jobbet.

Kanske jag får till nån timme på huset på söndag, ju längre det går i mitt uppehåll ju svårare är det att komma igång igen.

Jimpa

Då var det som vanligt igen.

Nä inte helt som vanligt tankarna finns fortfarande mest hos dig Janne.

Jag måste försöka att fungera normalt igen, helgen som gick var jag i ett vaccum och tror nog inte att jag gjorde någon större nytta på mitt jobb.

Jobbar inom äldrevården och när en gamling som ser dåligt frågar

"hur är det fatt du verkar så ledsen" ja då är det nog påtagligt.

Sen att jag försökte elda upp tantens rum med att glömma ett stearinljus gjorde ju inte saken bättre.

Idag däremot ska jag varken glömma eller ens tända några stearinljus, jag ska göra ett bra jobb vara närvarande och gå hem nöjd med mitt dagsverk.

Här hemma i jämtland vräker regnet ner och björktrastarna har ett fasligt jobb med att tömma rönnarna från bär.

Det flyger hundratals trastar från träd till träd och äter sig mer än mätta för att snart flyga söderöver, lyckost dom.

Mitt uthusbygge är avstannat men jag har en ledig helg så då jäklar ska här byggas om det så regnar småspik.

Detta kanske blir på bekostnad av bloggen men de må ju så vara.

Lev väl mina vänner

Jimpa

Detta blev en av mina tyngsta dagar i livet.

Idag jordfästes min allra bästa vän, övervakat av en mängd släkt och vänner.

Det var en vacker cermoni där i St: Olofs kapell på Kvibergs kyrkogård.

De flesta blomsteruppsättningarna gick i Grönt och Svart, det mest värdiga man kan göra för att hedra en sann GAISARE.

Den vita kistan var prydd med ett stort fång röda rosor, ett foto på vår älskade vän, en GAIS vimpel och givetvis en matchtröja.

I högtalarna hördes "Wish you were here" med Pink Floyd något som Janne gillade.

Sen spelade och sjöng Jannes blivande svärson Tommy "sång till friheten" av Björn Afzelius.

Därefter spelades "Tears in heaven" av Eric Clapton.

Avslutningsmusiken fick mig tyst sjunga med, men återigen brast jag ut i okontrollerad gråt till tonerna av Queens  kännslosamma " The show must go on"

Vi som kistbärare och de allra närmsta följde så Janne till den sista vilan och det gjorde ont i hela kroppen då vi sänkte ner dig i stilla fart.

Mitt sista ord till dig Janne var " farväl min vän och håll en sittplats till mig på läktaren"

Du kommer alltid att leva kvar i mitt minne.

Jimpa

Hösten är här åtminstonde höststormen.

Idag piskas Åreskutan av vindbyar på 30 m/s, hemmavid är det kanske inte det samma men troligen en 15-18 i byarna.

Typiskt jag som kom av mig i husbygget och plåttaket är inte fastspikat man hade ju lite justeringar att göra.

Idag ska GAIS tvåla till HBK, är du där och bevakar det hela??

Skulle nog tro det, jag får nöja mig med radioreferaten och sporten ikväll.

Igårkväll hittade jag ett GAIS program från matchen GAIS - Ljungkile, det var den sista match jag var på med  dig Janne.

Jag hör fortfarande dina sura inlägg och grymtande då Ljungkile ägde de första 30-35 minuterna av matchen, men som tur var tog de grönsvarta sig i kragen och vann.

Idag tar ni HBK sen är det bara att sträva mot slutspelet, om det är möjligt att nå dit.

Jimpa

Varför är människans hjärna så funtad att man inte för ett ögonblick kan släppa en traumatisk upplevelse?

Jag vill INTE glömma men för ett kort ögonblick tänka på något annat.

För varje gång jag begraver ansiktet i mina händer dyker en bild,

en frekvens, ja en "videoflash" upp för mitt innre.

Detta borde vara en glädjande upplevelse för det är dina tokiga kommentarer eller grejer du gjorde, men nej det knyter sig bara.

Det infinner sig så småningom en mer normal vardag det vet jag men just nu kan jag inte annat än att beundra hans kvinna som visar upp ett lugn, en stabilitet och en värme utåt.

Självklart är hennes smärta långt överstigande den jag känner, men vilken styrka.

Idag är jag på jobbet men gör jag någon nytta det känns mer som om man svävar runt i ett vaccum.

Trodde nog att det skulle föra tankarna tillbaka till verkligheten men nä.

Nu ska jag åtminstonde göra rätt för min lön.

Jimpa